SKOGSLABYRINT - Utmärkt som gruppaktivitet
(i lag på 3-5 pers/grupp)
- Spännande skogspromenad där vägvalen styrs av frågor!

En en skön och lite klurig skogspromenad, delvis i Gudruns* spår. Promenaden tar ca en timme. Men det är ingen vanlig promenad, den har inslag av frågor som ska leda dig på rätt väg - en slags labyrint. I Skogen alldeles intill herrgården finns ett nät av stigar, orangemarkerade, och precis som i en labyrint måste du välja väg i vissa situationer. Vägvalet styrs av frågor!

I en stigkorsning kan det stå ungefär så här:
“Hur många dagar är det i juli månad?
30 dagar -  vänster/31 dagar - höger”
- Går du fel, i detta fall till vänster, så får du lite längre fram se skylten “Vänd om”!
- Går du rätt, i detta fall till höger, kommer du istället att finna en skylt med en bokstav. Så fortsätter du tills du har samlat in 9 bokstäver. Av dessa kan du bilda flera ord och åtminstone ett där alla 9 bokstäverna finns med. Vi rekommenderar oömma skor för det är skogstigar som gäller.

En mer utförlig information till skogslabyrinten finns i herrgårdens reception eller ladda ner den här från hemsidan.

Stormen Gudrun*
Kvällen den 8 januari 2005 drog en vinterstorm, som gavs namnet Gudrun, in över landet och fällde ofantligt mycket skog i stora delar av södra Sverige, inte minst i dessa trakter. Skogen blev mer eller mindre oframkomlig. Nu har de gamla stigarna letats fram igen och några nya har tillkommit – men du kan fortfarande se spår av Gudrun…

SKOMAKARENS KAMMARE
- Upptäck den gamla grottan med en egen historia!

Promenad till 'Skomakarens kammare' tar ca 1 timme och tjugo min. Fråga receptionen för mer info och vägbeskrivning.

Ödestuguskomakaren var ingen hjälte
Han var inte tapper på något vis och han önskade bara sköta sitt jobb i lugn och ro. Sitta vid sin tavla omgiven av valda representanter för bygdens folk, becka sin tråd och slå in piggen, byta några ord, få höra lite nytt. Han var en fridens man. Så kom ofreden. Även Ödestugu skakades. En efter en av manfolken i de små stugorna kallades under fanorna. De lämnade sin bygd men ingen kunde ställa garantier för att man skulle få gå hem till denna fridens landsända igen. Skomakaren blev rädd. Kanske var det hans tur nästa gång.

Inför detta hot beslutade han att som det numera heter, gå under jorden. Skomakaren visste vart han skulle ta vägen. I den otillgängliga ravinen där Hästgångån sorlade fram under jätteblocken strax innan den tonade ut i Lyngemadskärren fanns det möjligheter att hålla sig dold under lång tid. Här fanns alla möjligheter, fisk i ån och fågel i skogen. Vatten skulle inte fattas, vedbrand fanns i överflöd. Så en dag var skomakaren försvunnen. Ingen visste vart. Men borta var han. Inte förrän kyrkklockorna förtäljde att kriget var slut dök han upp igen.

Detta är berättelsen om Ödestuguskomakaren och den plats han utvalde kallas än i dag för ”Skomakarns kammare”. Det finns de som vill gå ännu längre och utnämna skomakaren till den, vilken flydde undan den farsot som ödelade hela socknen Ödestugu och gav den dess namn. Skomakaren skulle vara den ende som överlevde katastrofen. Hur som helst, talet om denna händelse har länge levt i bygden.

(ur en skrift om Saab-Scania leden/Uno Broberg 1978)